Träff eller miss? Sportskytte är en metafor för livet

Det är de där aktiviteterna som skänker en lugn som har blivit extra viktiga i dessa tider. För när världen blir allt mer komplex och svår att förstå sig på gäller det att ha aktiviteter som håller en jordad. 

En klassiker är förstås att gå i skogen eller – i modern tid – spela padel. Lite mer udda aktiviteter är saker som sportskytte eller skytte med pilbåge. Det blir liksom inte mer bokstavligt än när man fokuserar sig på ett mål och sedan fyrar av.

Antingen missar man eller så träffar man – och hur man hanterar det som händer är en del av skyttet.

Mitt i prick, nära eller utanför?

På så sätt är det en klockren metafor för livet i övrigt: det här med hur man hanterar om man träffar eller missar sitt mål. Allt handlar om förberedelser och att sedan träna mer om man inte presterar på den nivån som man önskar.

För det går alltid att bli bättre, vassare och hitta nya nivåer av kompetens. Det är just denna faktor som gör att man vill sträva vidare här i livet. För visst vore det trist om man helt enkelt kunde bli en sorts mästare på något och så var det med det. 

Det brukar sägas att det bästa sättet att lära sig på är att lära ut något. Är man bra på att överföra information till någon annan brukar det betyda att man har ett rätt gott grepp om det hela. Har du barn vet du redan om detta. För det är när barnen börjar ställa miljontals frågor om allt mellan himmel och jord som du också inser vad du själv kan och vad du inte kan.

Det är lite lustigt när man tänker efter – barnen är våra bästa lärare genom att de lär oss vad vi inte har lärt oss.